Kapitel 2 - keratoakantom
Författare: Öl. Bertil Persson, Specialist i dermatologi
Foto: Ragnar Mårtensson
Keratoakantom

Prevalens/demografi/klinik
Keratoakantomet drabbar oftare ljushyade medelålders till äldre personer och då vanligen på solexponerade ytor som ansiktet respektive handryggarna. Incidensen är cirka en tredjedel av den för skivepitelcancer, dvs 20-70 per 100 000. Keratoakantom är vanligare hos män. Immunosupprimerade är speciellt utsatta och ibland förekommer multipla simultana förändringar.
Keratoakantom är en ”benign”, välavgränsad, snabbväxande, kupolformad tumör med central hornplugg, som ofta omges av en lite telangiektatisk, välavgränsad vall. Ibland anger patienterna att den uppkommit efter ett mindre trauma mot hudområdet. Förändringen mäter vanligen ½ till 2 cm i diameter, men upp till 25 cm stora förändringar finns beskrivna. Det typiska förloppet kännetecknas av en snabb tillväxt under 2-6 veckor, följt av en lika lång stationär fas, som därefter avslutas med spontan regress under ytterligare 2-6 veckor.
Diagnostik
Såväl kliniskt som histologiskt är keratoakantomet näst intill omöjligt att skilja från en högt differentierad skivepitelcancer, vilket en del hävdar att det i själva verket är. Det som talar för keratoakantom är den snabba tillväxten och tendensen till spontan regress, med ett kvarstående, oftast nedsänkt ärr. Stansbiopsi ger mycket lite vägledning, utan förändringen bör excideras för PAD, men oftast ger inte heller den någon säker diagnos.
Differentialdiagnostik
Skivepitelcancer, se diagnostik, kapitel 16.
Kapitelindelning
