Basalcellscancer
Författare: Prof. Ann-Marie Wennberg, Specialist i dermatologi
Prevalens/demografi/klinik
Basalcellscancer eller basaliom är den vanligaste hudcancerformen. Det är först sedan år 2003 som tumören började registreras i cancerregistret. Den första nationella statistiken publicerades år 2006 och täcker åren 2004 och 2005. Rapporten bygger på uppgifter från landets alla patologiavdelningar. Inrapporteringen visade på 36 500 nya fall av basaliom per år och att ungefär 32 000 personer drabbas årligen. Livstidsrisken för att få basalcellscancer är 19%.
Basaliom kan uppstå överallt på kroppen men framför allt på solbelysta hudytor. Den idag mest kända orsaken till basaliom är solljusets ultravioletta strålar (UV-ljus), och ju mer man solar, desto lättare får man basaliom. De länder som är mest solrika och som ligger närmast ekvatorn har de högsta insjuknandesiffrorna. Australien, som är ett exempel på detta, har världens högsta antal fall av basalcellscancer.
Det är framför allt intermittent solstrålning som ökar risken för basalcellscancer. Det är således i första hand personer med inomhusarbete som drabbas.
Även om solen är den största kända orsaksfaktorn finns också andra orsaker som arv och miljö.
Har man väl en gång fått ett basaliom löper man en stor risk att få ytterligare nya tumörer. Det är huvudsakligen ljushyade personer, som blir röda i solen och som sällan blir bruna, som löper störst risk att få basaliom, dvs. hudtyp I och II (se avsnitt under rubriken malignt melanom). Basaliom förekommer även hos hudtyp III, men är ovanligt i den mörka och svarta huden.
Basaliom är något vanligare hos män än hos kvinnor och det är vanligare hos personer som är över 50 år. Risken ökar med åldern. Även om det är mer ovanligt i yngre åldrar förekommer det dock på våra hudkliniker hos 30- och 40-åringar.
Följande konkreta råd avseende solning kan ges:
- Sola inte mer än en halvtimma utan skydd mellan kl. 11 och 15.
- Använd i första hand kläder som solskyddsmedel.
- Låt solskyddsmedel vara ett komplement där inte kläder används.
- Använd solskyddsmedel med hög skyddsfaktor med UVA-skydd.
Det är mycket ovanligt att basalcellscancer ger upphov till dottertumörer, dvs. metastaser. Därför är basaliom inte en dödlig cancer, men behandlas inte tumören växer den vidare i huden och resulterar inte sällan i svårläkta sår.
Basaliomtyper
Basaliom uppstår i de nedre, basala cellagren i den översta delen av huden, epidermis. Därav namnet basalcellscancer, som beskrevs redan tidigt på 1900-talet.
Det finns tre huvudvarianter av basalcellscancer, av vilka den nodulära upphöjda formen är vanligast
förekommande. De andra två typerna är ytligt, superficiellt spridande basaliom och den
mer ovanliga formen aggressivt växande morfeiformt basaliom.
Nodulärt basaliom
Den vanligaste formen, och ungefär 60% av alla basaliom är av denna typ. Den förekommer på alla hudytor men mest på solbelysta ställen på kroppen och i ansikte och hals. Den ser ut som en hudfärgad, upphöjd, glansig och jämn kupolformation med små, ytliga slingriga blodkärl. När tumören växer uppstår ibland en central sårighet som kan blöda.
Superficiellt basaliom
Denna variant är också vanlig och växer ytligt i huden på solbelysta områden, framförallt på kroppen och armar och ben och i ansiktet. Denna typ liknar mest en rödaktig fläck i huden och kan ibland misstas för ett eksem. Den kan växa på bredden och bli upp till handflatestor eller större. Det är heller inte ovanligt att många superficiella basaliom uppstår samtidigt.
Diagnostik
Klinisk - Okulär bedömning/utvärdering med dermatoskop
Den erfarne hudläkaren kan i de flesta fall ställa diagnosen enbart på den kliniska bedömningen. Det finns klara dermatoskopiska kriterier för basaliom och därför kan en dermatoskopiundersökning vara av värde, vilket gäller framförallt vid pigmenterade basaliom, som ibland är svåra att skilja från superficellt spridande melanom.
I oklara fall och vid misstanke om morfeiformt basaliom tas en stansbiopsi för en histopatologisk bedömning.
Biopsi
En biopsi tas om den kliniska diagnosen inte är säker och ibland inför vissa behandlingsformer. I de allra flesta fall väljer man då att ta en stansbiopsi, dvs. en bit av tumören skärs bort och skickas för histopatologisk undersökning.
När man väl fått svaret från sin patolog kan man ta ställning till vilken behandlingsform som är den mest lämpliga för just denna patient.
En stansbiopsi tas i lokalbedövning med hjälp av en rundad kniv, en s.k. stans. Stansar kan ha olika diameter, beroende på hur mycket av tumören som man anser bör tas bort för att få en så riktig histopatologisk bedömning som möjligt. Den vanligaste stansdiametern vid basaliomdiagnostik är 3-4 mm, men i utvalda, svåra fall kan man behöva större diameterstorlek.
Faktorer som skall vägas in vid ställningstagande till behandling:
Typ av basaliom
Superficiella och nodulära basaliom är många gånger lätta att behandla och flera olika metoder finns. Vid morfeiforma basaliom i ansiktet rekommenderas alltid kirurgisk excision och ofta är Mohs mikroskopiska kirurgi att föredra.
Förstagångsbasaliom och återfallsbasaliom
(= primärbasaliom och recidivbasaliom)
Oavsett vilken behandlingsmetod som används finns en viss risk för återfall. Det är bara när man använt Mohs mikroskopiskt kontrollerade kirurgi som återfallsrisken är minimal.
Övriga metoder har olika lätt att ge återfall och här spelar erfarenhet och skicklighet hos den enskilde läkaren/behandlaren en stor roll. En bra metod, som utförs av en oerfaren alternativt oskicklig person, ger lättare upphov till återfall. Detta gäller behandlingsmetoder som utförs av läkare. En del metoder bygger på att patienten skall behandla sig själv och här är det viktigt att patienten förstått vad hon/han skall göra och att behandlingstiderna efterföljs.
Det är många gånger lättare att behandla ett primärbasaliom än när man väl fått ett återfall. Återfall i ansiktet kräver oftast kirurgi medan man vid återfall på kroppen inte alltid behöver detta.
Ett eller flera basaliom
Flera ytliga basaliom på kroppen är lättare att behandla med metoder som åtgärdar många i taget.
Basaliomstorlek
Mindre basaliom är generellt lättare att behandla än större. Ju större basaliom, desto svårare att behandla.
Lokalisation på kroppen
Vid basaliom i ansiktet är det viktigt att få bort hela förändringen, utan att ta bort onödigt mycket av frisk hud. Det finns också extra känsliga områden i ansiktet, där det är särskilt svårt att behandla. Växer basaliomet på kroppen är det många gånger inte så kosmetiskt känsligt som i ansiktet, och ofta är basaliom på kroppen av den ytliga typen och mer lättbehandlade. Eventuella återfall på kroppen är lättare att ombehandla än i ansiktet. Basaliom i hårbotten kan vara svåra att behandla då håret är i vägen och huden är mycket stram här.
Ålder och kosmetik
Yngre patienter får lättare fula ärr än äldre, särskilt vid tumörer på bröstet, ryggen och överarmarna. Det är därför viktigt att här använda metoder som ger så lite ärrbildning som möjligt, särskilt om patienten har många basaliom.
Eventuella återfallsbasaliom efter strålbehandling och kryokirurgi kan många gånger vara svårbehandlade, på grund av att metoderna ger en ärrbildning som är svår att efterbehandla.
Compliance
Vissa metoder kräver insatser av patienten själv och här måste man veta att patienten har möjlighet/förmåga att kunna utföra behandling på egen hand. Är det svårt, eller om basaliomet sitter på ett hudområde som är svårt att komma åt, måste man kanske be t.ex. en distriktssköterska att utföra behandlingen. Annars riskerar man att tumören bara behandlas delvis.
Kännedom om metoden
En erfaren och skicklig läkare/behandlare är klart bättre än det motsatta.
Differentialdiagnostik
Superficiell basalcellscancer:
1) Aktinisk keratos, men ytlig basalcellscancer är vanligen mindre hyperkeratotisk
2) Eksem, men superficiell basalcellscancer är oftast mer avgränsad.
Nodulär basalcellscancer:
1) Intradermalt nevus (dermalt nevus) hos en äldre person. Dessa är ofärgade, vilket också en nodulär basalcellscancer kan vara. Nevus är mjukt, medan en typisk nodulär basalcellscancer är fastare i konsistensen. Det nodulära basaliomet är oftast glansigt och har slingriga tunna blodkärl på ytan.
2) Amelanotiskt malignt melanom. Melanom utan pigment, som ibland kan vara upphöjt. Oftast också mjukare i konsistensen.
Morfeiform basalcellscancer:
1) Det kan finnas blandbilder av superficiell, nodulär och morfeiform basalcellscancer.
2) Ärrvävnad efter tidigare operation.
3) Morfea, som är en form av lokaliserad sklerodermi. Fjällar sällan.
Fallbeskrivningar
• Man i 70-årsåldern söker för ett par rödaktiga förändringar på bröstet som inte läker och som av och till är såriga. Oklart hur länge de funnits, men det kan vara i ett par års tid och de har tilltagit i storlek. Hustrun är bekymrad och tycker att patienten skall söka läkare. Patienten är ljushyad och vistas gärna utomhus sommartid med bar överkropp.
Diagnos: Superficella basaliom, se bild 1.
Kapitelindelning
